Julia, Utbytesstudent i USA 11/12

åå, vad jag blev besviken när jag såg teasern... den verkar inte alls vara så bra som jag hade förhoppningar på, jag ska dock försöka att inte döma den allt för hårt innan jag ens sett den. Sen såg jag även att den ska visas den 18e november i USA medans den går den 16e i Sverige... vad är det för skit att Sverige får se den två dagar före USA när jag inte ens kommer vara här då? Bajs.

 

- Ett inlägg utan bilder

Eftersom jag gjorde så passs många inlägg kan jag väl göra några när jag är så lycklig så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Tror ni att det känns lite overkligen det här? Har just gjort det första utkastet på packningslistan, ni kan aldrig ana hur mycket det är man behöver ha med sig. När jag tänkte efter kom jag fram till att jag behöver ha med mig fem.... fem jackor: Jeansjacka, vårjacka, skinnjacka, regnjacka och dunjacka. Förstår ni hur mycket plats det kommer ta? Det är nästan så att jag tänker kolla upp hur mycket det skulle kosta att skicka dunjackan i efterhand, för jag kommer verkligen inte få plats...

jag dansar runt på rosa moln, gråter glädjetårar och är allmänt... lyckliiiiig!!!!!!

Det finns faktiskt inte så mycket nytt att skriva om just nu. Jag känner precis samma pirr i magen när jag tänker på hur kort tid det är kvar tills jag åker till USA. Jag får lika mycket panik när jag tänker på hur mycket kommer sakna allt här. Så blir jag lika exalterad när jag ser bilder från skolan.

Just nu ligger jag på mage i sängen, lyssnar på Melissa Horn och känner mig fotosugen. Var så länge sen jag gjorde någonting kreativt (?), har inte fotat på större allvar på flera månader. Jag har inte ens läst en bok på nästan ett år. Vad är det som har hänt med mig egentligen? Nä, när jag får tillbaka min kamera på måndag ska det bli andra bullar, sen får jag ta en sväng förbi bokhandeln också. För vädret tycks inte bli bättre, så det är bäst att bunkra upp med en hel del böcker så jag har någonting att göra de dagarna när jag inte jobbar. Sen skulle min garderob behöva sig en riktig ränsning innan jag åker. 
Kände att det här blev ett otroligt ointressant inlägg, men det var allt jag kunde klämma fram såhär tjugo minuter över ett på natten. Ska snart stänga av min bäbis och krypa ner under täcket. I morgon far jag och pappa till Fagersta för att hälsa på farmor och farfar, trevlans!

Rummet jag satt i påminde litegran om ett sjukhus, stolar uppstälda i precisa rader, färglösa väggar och det enda som gav ifrån sig nått ljud i rummet var nyhetsuppläsaren på tven som pratade om upproret i Grekland.
Det fanns inte ens en klocka på väggen, mobilen hade de tagit ifrån mig när jag gick in så jag hade ingen aning om hur länge jag suttit där och väntat.
Jag slängde det ena benet över det andra, drog lite i tröjan och bytte sedan ben. Att det kan vara så tråkigt att vänta, att bara sitta där. Mycket berodde nog på att jag inte visste hur lång tid det gått, 10 minuter? Eller kanske 40? Min tidsuppfattning är inte den bästa.
Tjejen jag sitter bredvid bläddrar otåligt i sin tidning, knäcker nacken och bläddrar vidare. Usch, jag hatar när folk knäcker nacken. Nummren på skylten kryper allt närmare mitt, 40, 41, 42, 43.... och så var det min tur: 44. Jag möts av ett påklistrat leende och jag blir ombedd att skjuta alla mina papper inklusive pass under rutan. Klart, blir vänligt ombedd att sätta mig ner igen. 
Nyhetsuppläsaren på tven byts ut mot reklam, byt elbolag! Åk till Malaysia på semester! Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, ingen säger ett ord, det enda som hörs är tven och läskmaskinen som surrar lite då och då. ´Hur fan ska jag överleva detta?
"Julia Maria Lindblom, ruta D" säger en släpig kvinnoröst med amerikans brytning.
Hon frågar vad jag ska göra i USA, m jag vet vart jag ska och i vilken klass jag går i. Alltihopa på svenska. Så får jag lite till papper så får jag gå därifrån.

Jag hann aldrig riktigt bli nervös för det där besöker på ambassaden, det var mest när jag gick igenom säkerhetskontrollen som det slog mig, tänk om jag inte fattar var dem säger? Eller om jag inte har de "rätta" svaren på intervjun. Men det hela var läskigt lätt, alla berättade precis hur man skulle göra och vart man fick gå. Det enda jag gjorde var att sitta och vänta.

Jag måste erkänna att den där ångesten inför året nu bytts ut mot total glädje, det här kommer bli tokbra. Jag kommer ha ett asbra år och allt kommer bara lösa sig.
Som min värdsyster skrev till mig på facebook igår. "next year will be so much fun". Åh, jag kan inte vänta!

Egentligen skulle jag villja skriva ett långt och gripande inlägg, om de långa timmarna jag sitter bakom jordgubbsståndet och säljer jordgubbar eller om hur otroligt skönt det var att träffa Sara idag efter jag vet inte hur länge. Eller om hur ångesten kryper på, mer och mer.

På något sätt lyckas jag alltid skriva på bloggen när jag har som mest ångest inför USA, det verkar nästan som att jag inte vill åka överhuvudtaget,  men tro mig, det vill jag verkligen. Men när jag är sådär lycklig, då känner jag inget behov av att dela med mig av mina känslor, för då är det ingenting jag behöver få ur mig. Jag går mer än gärna runt med den där härliga pirriga känslan i magen, men den här ångesten... puh! Helst av allt skulle jag bara villja sätta mig ner och gråta. Varför kan jag inte bara ta med mig allt fint här hemifrån med mig? Åh.

jag har gått och blivit datalös, därav den glesa uppdateringen.
Nu är det iallafall sommarlov och datorn är min sista prioritering, så ni får överleva utan mig!

Kanske kommer en uppdatering då och då, så håll utkik men först och främst tycker jag ni ska gå ut och njuta av sommaren!

Efter att ha kollat på lite för mycket Harry Potter, sovit lite för lite och blivit skrämd till döds går jag och lägger mig. Långhelgen har verkligen vart awesome och jag bara längtar ihjäl mig till sommarlovet, av flera orsaker. En av dem är iallafall att jag åker till USA, wohoooo. Förresten var det en svensk kille som är utbytesstudent i Chanute nu som jag skrev lite med på facebook.

Shit alltså! Jag har verkligen överrumplats av värmen. Sitter i köket och äter frukost/lunch/mellis/supertidig middag i koma just nu. Tänker snart förflytta mig ut till altanen och vänta på att mina käre kompanjon Ebbson kommer så ska vi hitta på någonting spännande. Jag är rätt så sugen på årets första dopp... får dock se hur det blir med den saken, hehe.